Känslorna faller fritt på midnattsgatorna

Och nu har jag lämnat hjärtat på en annan plats, men känslorna finns kvar ändå.
Skatterna ögonen fångade och tanken som nu med allt den har
försöker måla konstverk av dem innanför ett par stängda ögon.
Att hålla i minnen med kedjor, hänga upp dem som en tavla
innanför stängda väggar utan fönster.
Ljudet av sirener någonstans där borta i en stad som aldrig sover,
där ingen hinner förblöda på gatorna där liv jämt springer, där
ingen vet vem man är och det är fantastiskt för då får man en chans
att kunna vara just det: den man är, vem nu det än är.

Höghus och ett underbart kaos av ett liv som pågår dygnet runt byttes ut
mot en stilla tystnad på en gård där alla fönster är släckta innan klockan
slagit midnatt. Och allt känns redan som en dröm man vaknat ur, som en
färgglad millisekund av en svartvit långfilm.
Men åh, åh, vad min tanke ska måla och fylla höstmörkret och allt som är
alldeles för välbekant och grått med bilder av vad som känts som ett helt
annat liv, en helt annan person. Någon annans liv fast ändå mitt.

Kanske kan jag blunda när jag öppnar dörren som leder mig ut på mina gamla
gator så jag kan drömma att jag går på mina nya.
De jag nästan kunde förmå mig till att kalla mina egna.

Tiden som gått, hur lång tid har det gått? Minuterna och timmarna och dagarna och veckorna flöt liksom ihop till en sådan ocean av tid, otydligt och dimmigt men med bilder så skarpa att de aldrig kommer suddas ut även om de känns som allt försvann på mindre än en dröm. Men tid är egentligen något så obetydligt litet, och så obegripligt stor, för så lite tid av så mycket liv hinner skapa så mycket.
Men nu får vi bygga fristäder av soptippar igen, och jag tror att vi är rätt bra på det.

Juni, farväl

Spenderar sista dagen i Juni med sällskap av ett glas rött i cigarettröken. Då och då lyssnar jag igenom gamla låtar, inspelningar, filmer, och minns. 

http://www.youtube.com/watch?v=7IoLzQ4uzzQ&feature=plcp

Nåt gammalt, nåt nytt

 


 

Någon sa till mig att man borde göra en ny sak varje vecka. Om så bara en sådan liten sak som att ta en omväg på vägen hem, eller dricka kaffet utan socker och mjölk (vilket jag iofs redan gör, så, snarare: dricka kaffe med mjölk och socker)

Eller så melodisätter man två av sina svenska texter och voilá!

Be drunk [Charles Baudelaire]

You have to be always drunk. That's all there is to it-it's the only way.
So as not to feel the horrible burden of time that breaks 
your back and bends you to the earth, you have to be continually
drunk. But on what? Wine, poetry or virtue, as you wish.
But be drunk.
And if sometimes, on the steps of a palace or the green grass of
a ditch, in the mournful solitude of your room, you wake again,
drunkenness already diminishing or gone, ask the wind, the wave,
the star, the bird, the clock
, everything that is flying, everything
that is groaning, everything that is rolling, everything that is
singing, everything that is speaking...ask what time it is and
wind, wave, star, bird, clock will answer you:"It is time to be
drunk!
So, as not to be the martyred slaves of time, be drunk, be
continually drunk! On wine, on poetry or on virtue, as you wish.



Ord som passar till den första skymten av gryningen, till en rödorange himmel i mitten av Maj, till en spårvagn med vårregn mot rutorna, till den sista cigarettröken i natten. 

Godnatt. 


 

Och jag har börjat nynna igen


















Maj
. Tiden springer men vi lyckas fånga sekunderna ändå.
De där ögonblicken.
Göteborg klär i vårglans, och gatorna i spontandans.
Jag sitter fortfarande på min trappa, sparkar rastlöst på gruset och undrar
vad det ska bli av mitt liv,sover allt för lite och är övertygad om att jag "snart ska sluta röka"
, men jag skrattar så jag gråter, drömmer om London och älskar nuet.
Utan att egentligen kunna sätta fingret på varför. Det bara är.
Jag får ha blommor i håret och våren i hjärtat. How lucky am I?
Jag får natten och gryningen, dagen och kvällen. Jag får allting.
Jag får till och med minnas dig, och älska dig.
Jag ska fläta ihop ett hippieband,i mina favoritfärger, som jag ska slita ut under sommarn, i takt med att jag också sliter ut mina skor en sista gång på dessa gator. För ett tag, i alla fall.
Here comes the sun och drömmar om det som redan är.
Ord och melodier bor i  mitt hjärta och ekar i mitt huvud.Ständigt.
Tänk att jag till och med skrev en svensk låt för några solar sedan.



Och kunder påminner mig om att jag nynnar igen.

Lift me up


I don't need your answered prayers
Or the chains your lover wears
I don't need your rings of gold
Or the secrets that you hold


We'll take the fate the daylight brings


En inspelning, en morgon i Maj. Våren är här, kan ni förstå det?




Någon att missa allt med


Någon att missa allt med. Låt oss bara springa, springa utan att fly, och missa allt, precis allt de andra ändå förgäves springer efter, försöker fånga. Låt oss älska den förjävliga natten för att den får oss att älska gryningen, låt oss älska hatet för att det får oss att älska att älska.

Låt oss celebrate:a livet inte bara trots, utan för, att vi inte har en
enda jävla fucked-up-clue om vad det handlar om, och vad vi kan hamna i.


Någon att missa allt med. Och älska det.
För att vi kan.


True colours

"Du är som en tavla med för mycket färg. Det bara rinner, och färgar av sig.
Jag säger saker som bara du sagt till mig;" "man måste älska sig själv innan man
kan älska någon annan"

Du är min tavla."

Detta är ord som färgar min vardag röd, gul, blå, grön, orange, vit och lila.
Ord som färglägger mitt liv liksom våren färglägger gatorna.
Tack.










Tagning!


Dreamer/I don't know/ Take one.

Så samlades vi en kväll och lekte med mitt inspelningsprogram.  
Tycker om er väldigt mycket.

(Don't mind filmklippen, bara ifyllnad för att jag lev tvungen att lägga upp låten som ett filmklipp...)


En blåmålad delfin på en stenvägg.

Tiden står still, finns inte. Tid är ingenting men denna sekunden är allt.
Andetagen. Regnet som blöter ner min hud, händerna som inte längre känns.
De sakta stegen på vägar där liv springer.
Vägar som slukar mig.
Träden som viner, förmågan att se vad man vill se, eller vara blind.
Fokus. Inspiration. 07:50.
Saknad efter gammalt och längtan efter nytt.

Att inget kan vara allt. Mina barndomsgator. Trädet som tagit år av mitt liv.
Trädet som gett mig något, och tagit det tillbaka.
Våren som blev höst över en natt, det tysta ekot på gatan som blev en kyrka.
En blåmålad delfin på en stenvägg.

Summer's a state of mind



Regnmoln brukade jaga mig


Nu jagar jag morgonen längs avenyer

Sånt där är slöseri med tid

... men då slösar vi bort våra liv
Celebrate:ar livet i form av ett st Anton, ett st Ville, en saftkanna himmel, en tsk kärlek och 30 kg hund.

Sommarn har sprungit rakt in i gbg-romantiken och natten är ung.





goodbye's too good a word




















... So I just say far thee well



Den sista snön faller inatt.och Dylans ord får pryda den.

06:59, I'm on fire i morgondimman

Här har jag blickat framåt men ofta tittat ner.

















 




06:00. Försökte somna om, förbannade att jag inte lyckades, kramade på min hund, gick upp, gick ut, gick in i musiken och morgondimman. Det är något särskilt med morgnar. Det är så sällan man(jag...?)är uppe i dem, och oftast när man väl är det så är det väl från en början ofrivilligt(såvida man inte vandrar hem i morgonljus efter en lång natt), men när det händer... Jag gillar det. Det är nog en av de få sakerna jag kan vända på, mitt i känslan av bedrövelsen över att inte kunna somna om. Hade behövt sova några timmar till, men tror jag ger upp sömn och säger hej till Mr kaffekopp istället. 


Godmorgon.

Den senaste månaden



... Upptäckte att jag kunde måla annat än streckgubbar (THE JOY!!!)

...Spelade alltför lite piano men var kreativ ändå




























Solen kikade fram och jag älskar promenader även när jag tror att jag hatar dem.


Dream out loud.



Nolifers

En bästa vän är någon som vet allt om dig och ändå tycker om dig. Tack för att du är lika retarderad som jag. Amen och Hakuna matata.


(Och: När det gör ont att se tillbaka 
och du är för rädd att se framåt kan
du titta bredvid dig och din bästa vän är där.)

Klockan tickar men den läker inga sår

Tid.  Vi väntar på den, vi talar om den, vi tittar på den, vi bestämmer i den, vi slösar bort den, vi spenderar den, vi räknar den, vi förundras den, vi förraktar den, vi väntar på bussen, vi är på jobbet, vi röker en cigg, vi sover, vi sätter upp deadlines, vi bryter dem, vi säger "imorgon", vi tänker "igår", vi klingar våra glas för den gamla goda tiden och shottar för det som komma skall, det där vi alltid pratar om att vi ska göra. Tid. Vi tycker att den är fel, "tiden är inte rätt" (eller på engelska: "it's not the time",om man tolkar den meningen bokstavligt så makear den jävligt mycket sense: it IS not the time. Det är vi!!!!)

Romantiserade tankar om tid. Tid är sekunder, minuter, timmar, dygn, veckor, månader år. Inte en hjälte, inte någon att säga "kom igen då, lappa ihop mig bäst du kan!" till. Klockan tickar, den läker inga sår.

Och: Är det inte ironiskt att det är när vi väntar på den som den faktiskt springer iväg? Den är inte påväg till oss som någon försenad jävel vi väntar på vid busshållplatsen i ösregn, som en bio som börjar en viss tid, som ett plan vi måste catch:a. Nej. När vi väntar, då springer den.

Om det här är slöseri med tid, då vill jag slösa bort mitt liv



Tiden är nu.

En lördag med hjärtat på gatan

Idag föll snön på gatorna och jag föll för den(Sedan är det väl bara en tidsfråga innan jag faller den också, höhö)
 
En tyst film med massa ljud i. Från gårdagen. Rep med de bästa.




Sometimes I feel like I don't know



















"Fan, jag vet inte. Jag har ingen plan B."
"Jag har inte ens en plan A."

Veckans ord.
Meningar med mycket mening. Det är där vi är nu. Mitt i ovissheten, mitt i livet.
Det stilla kaoset

sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om

Jag vände om än en gång, jag vet inte hur jag bär mig åt. Jag har gått för långt, nästan blivit van. I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år.Orden fastnar halvvägs. Samma gamla visa men vet inte vad det är för låt.

, alla trodde att jag skulle förlora mig med viken runaway som helst
























Jag var slut när du hitta mig, i gbg-regn. Dom kunde säga vad som helst till mig, dom kunde dra åt helvete, men ett enda ont ord om dig har alltid fått mig upp i ringen. Det enda jag riktigt hör nu för tiden är en vind som blåser genom staden, och fast turisterna är borta går jag nästan aldrig ut.

Jag väntar tills imorn bitti, det är den tiden jag gillar bäst.

och så drömmer man om Kreta



Videon gjord av finaste Fin-fiff

Innan jag kände dig

 detta är hjärteord

Meningar som "jag hade slutat prata, jag var så van att stänga av, du frågade vem som förstört mig och jag gav dig inget svar" och "jag tog allting förgivet, det var nåt fel på mig, jag måste varit nån annan innan jag kände dig" ur mina högtalare ikväll. Och jag är nog inte det du drömmer om, men jag är det du ser.
Godkväll!


Jag har blivit vald av andra
Det är min hemlighet
Den ena saknar känsla
Den andra ödmjukhet
Dom hade nåt gemensamt
Jag blundade för det
Jag har alltid hållit hårt
om dom jag inte orkat med


Jag har skrivit mina regler
Ingen fick ändra på dom
Jag tog första bästa vägen ut
När någon bad mig tänka om
Det kanske kommer kännas
Det rår jag inte för
Jag skulle inte ens vara hälften
utan det jag gör

A young summer's youth

Dimmiga dar

Det var en sommar och en mobilkamera. Och de finaste jag vet.
I believe you show the best of me.

(Ps! Blogspot knullar kvalitén rätt jävla hårt tyvärr, inte bara på bilderna utan även min inspelning, typ, sönderknullad ungefär, men ja, nu har jag sagt alldeles för många fula ord för ett fint menat inlägg. Puss och godnatt!)

2011,

Tömt glas och hjärtan längs andralång, hetsat kaffe längs vasa innan matteprov, TAGIT STUDENTEN (åh ljuva, fina student, det känns som ett liv sedan), varit på Kreta med de bästa jag vet, fått jobb, slutat röka, börjat igen, drunknat i musik, dansat när ingen ser, åkt ambulans och blivit nerdrogad med morfin pga knäskada, åkt karusell känslomässigt och blivit nerdrogad av känslor pga tankar. Älskat och hatat, inte brytt mig alls om vissa saker, SAGT att jag inte brytt mig fast jag brytt mig om andra saker , ljugit för mig själv, varit ärlig om att jag ljugit för mig själv
Gett upp
, fortsatt.
Gråtit för ingenting, för allt, skrattat åt allt och inte förmått mig att skratta åt något. Drömt om andra dar, levt i nuet, fastnat i det förflutna. Målat hela världen i färger(sådär klyschigt-lycklig som man bara måste vara om man tycker att en helt vanlig pelare på andralång är vacker), målat världen grå och stirrat in i väggen. Levt mitt eget liv, ett liv som bara varit mitt. Inte varit skyldig någon något. Samlat på ögonblick. Ögonblick att leva på en evighet. Sådant jag gör.

Träffat nya, fantastiskt fina människor och hållt kvar i gamla. Åh, det finns så många fina därute som värmer mitt lilla hjärta. Tack, för er! Och, även om jag inte ångrar en sekund av detta år; "cheers to a new year and another chance for us to get it right."