Klockan tickar men den läker inga sår

Tid.  Vi väntar på den, vi talar om den, vi tittar på den, vi bestämmer i den, vi slösar bort den, vi spenderar den, vi räknar den, vi förundras den, vi förraktar den, vi väntar på bussen, vi är på jobbet, vi röker en cigg, vi sover, vi sätter upp deadlines, vi bryter dem, vi säger "imorgon", vi tänker "igår", vi klingar våra glas för den gamla goda tiden och shottar för det som komma skall, det där vi alltid pratar om att vi ska göra. Tid. Vi tycker att den är fel, "tiden är inte rätt" (eller på engelska: "it's not the time",om man tolkar den meningen bokstavligt så makear den jävligt mycket sense: it IS not the time. Det är vi!!!!)

Romantiserade tankar om tid. Tid är sekunder, minuter, timmar, dygn, veckor, månader år. Inte en hjälte, inte någon att säga "kom igen då, lappa ihop mig bäst du kan!" till. Klockan tickar, den läker inga sår.

Och: Är det inte ironiskt att det är när vi väntar på den som den faktiskt springer iväg? Den är inte påväg till oss som någon försenad jävel vi väntar på vid busshållplatsen i ösregn, som en bio som börjar en viss tid, som ett plan vi måste catch:a. Nej. När vi väntar, då springer den.

Om det här är slöseri med tid, då vill jag slösa bort mitt liv

Tiden är nu.

En lördag med hjärtat på gatan

Idag föll snön på gatorna och jag föll för den(Sedan är det väl bara en tidsfråga innan jag faller på den också, höhö). 

 

En tyst film med massa ljud i. Från gårdagen. Rep med de bästa.

Release me

A glass of water longing for the ocean

Sometimes I feel like I don't know

"Fan, jag vet inte. Jag har ingen plan B."
"Jag har inte ens en plan A."

Veckans ord. Meningar med mycket mening. Det är där vi är nu. Mitt i ovissheten, mitt i livet.
Det stilla kaoset

sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om

Jag vände om än en gång, jag vet inte hur jag bär mig åt. Jag har gått för långt, nästan blivit van. I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år.Orden fastnar halvvägs. Samma gamla visa men vet inte vad det är för låt.

, alla trodde att jag skulle förlora mig med viken runaway som helst

Jag var slut när du hitta mig, i gbg-regn. Dom kunde säga vad som helst till mig, dom kunde dra åt helvete, men ett enda ont ord om dig har alltid fått mig upp i ringen. Det enda jag riktigt hör nu för tiden är en vind som blåser genom staden, och fast turisterna är borta går jag nästan aldrig ut.

Jag väntar tills imorn bitti, det är den tiden jag gillar bäst.

I´d rather be weird as fuck than be boring as hell

Dimmiga dar






















Igår tömdes vinglas på andra lång och idag hjärtat i replokalen.

och så drömmer man om Kreta

Videon gjord av finaste Fin-fiff

Innan jag kände dig

 detta är hjärteord

Meningar som "jag hade slutat prata, jag var så van att stänga av, du frågade vem som förstört mig och jag gav dig inget svar" och "jag tog allting förgivet, det var nåt fel på mig, jag måste varit nån annan innan jag kände dig" ur mina högtalare ikväll. Och jag är nog inte det du drömmer om, men jag är det du ser.
Godkväll!

Jag har blivit vald av andra
Det är min hemlighet
Den ena saknar känsla
Den andra ödmjukhet
Dom hade nåt gemensamt
Jag blundade för det
Jag har alltid hållit hårt
om dom jag inte orkat med

Jag har skrivit mina regler
Ingen fick ändra på dom
Jag tog första bästa vägen ut
När någon bad mig tänka om
Det kanske kommer kännas
Det rår jag inte för
Jag skulle inte ens vara hälften
utan det jag gör

A young summer's youth

Dimmiga dar

Det var en sommar och en mobilkamera. Och de finaste jag vet.
I believe you show the best of me.

(Ps! Blogspot knullar kvalitén rätt jävla hårt tyvärr, inte bara på bilderna utan även min inspelning, typ, sönderknullad ungefär, men ja, nu har jag sagt alldeles för många fula ord för ett fint menat inlägg. Puss och godnatt!)

2011,

Tömt glas och hjärtan längs andralång, hetsat kaffe längs vasa innan matteprov, TAGIT STUDENTEN (åh ljuva, fina student, det känns som ett liv sedan), varit på Kreta med de bästa jag vet, fått jobb, slutat röka, börjat igen, drunknat i musik, dansat när ingen ser, åkt ambulans och blivit nerdrogad med morfin pga knäskada, åkt karusell känslomässigt och blivit nerdrogad av känslor pga tankar. Älskat och hatat, inte brytt mig alls om vissa saker, SAGT att jag inte brytt mig fast jag brytt mig om andra saker , ljugit för mig själv, varit ärlig om att jag ljugit för mig själv
Gett upp, fortsatt.
Gråtit för ingenting, för allt, skrattat åt allt och inte förmått mig att skratta åt något. Drömt om andra dar, levt i nuet, fastnat i det förflutna. Målat hela världen i färger(sådär klyschigt-lycklig som man bara måste vara om man tycker att en helt vanlig pelare på andralång är vacker), målat världen grå och stirrat in i väggen. Levt mitt eget liv, ett liv som bara varit mitt. Inte varit skyldig någon något. Samlat på ögonblick. Ögonblick att leva på en evighet. Sådant jag gör.

Träffat nya, fantastiskt fina människor och hållt kvar i gamla. Åh, det finns så många fina därute som värmer mitt lilla hjärta. Tack, för er! Och, även om jag inte ångrar en sekund av detta år; "cheers to a new year and another chance for us to get it right."